ayawi

det här är nog de värsta jag vet, när tårarna inte kan sluta falla.
ÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅH jag hatar mej själv för det, jag är ingen jävla bölfitta, är de du ditt jävla svin som gjort mej till en bölfitta? de lixom som att jag inte kan komma över sveken, han har jag kommit över, jag saknar inte äns ludret. men de jag är ledsen/arg/gaaaaaalet lack över är att du förstört så mycket för mej, min tillit för andra människor är totalt bortblåst, (visst vilma förstörde sjukt mycket av det, men de känns lixom som att de här är i en helt annan nivå.) och jag tror de är de jag mår sämst över.

de finns dock människor, som jag älskar mer än allt annat i detta liv som är så otroligt mycket viktigare än han, jag skulle lägga mitt liv i era händer och jag är nog den lyckligaste människan i detta universum när jag umgås med er, men ni är så långt borta, jag måste ju kunna må bra igen på egen hand.

sj'lvklart mår jag ju hur bra som helst ganska ofta men jag menar väldigt ofta kommer mina tårattacker och jag vill bara tortera han, äckelfittan gibson.

jag tror de handlar mycket om de manliga könet också, han var min manliga trygghet, den som jag aldrig riktigt haft, den fanns hos han, ta inte detta på fel sätt, han var lite som en fadersgestalt till mej, han lärde mej saker jag egentligen borde lärt av min far, eller bror, eller någon som helst annan manlig förebild när jag va yngre, han gav mej en bit som jag alltid missat. en trygghet jag aldrig haft.


en tanke som gör de lite bättre är att jag vet att han kommer dö ensam, karma is a bicth och han har lekt med den för länge, han är livrädd för att bli gammal ensam. precis vad som kommer hända honom.

men endå så hjälper de inte tillräckligt, med tanke på att de inte hjälper mej att må bra igen och våga träffa männsikor som jag vill ha i mitt liv, men drar mej undan för att jag är rädd för att såras? gå under?
jag vet att livet är hårt och jag har överlevt de mesta redan, jag kanske bara behöver en lång tid på mej att läka?
jag vet inte, jag vet inte mycket längre, de mesta är oklart.

jag fattar bara inte och kommer förmodligen aldrig göra, hur kan man utsätta någon för denna smärta han orsakat? hur kan man göra så mot en annan individ? vad tänker man? hur förmår man sej med det?

och hur, kan man se sej själv i spegeln varje dag?