ayawi

zaroy, zaroy, zaroy.
jag saknar ord.

allt detta som jag berättat om tidigare känns så jävla fjuttigt. obetydelsefullt.
den här smärtan har jag aldrig upplevt förut, de går inte att jämföra med någonting som hänt mej tidigare min vän.
du är borta nu, jag vet att du är på ett bättre ställe, men de hjälper inte mej just nu, inte din kära mor heller.
jag lider något sjukt, och det är inte i jämförselse med vad hon kan känna, de går ju inte.
det enda jag kan göra nu är att ta hand om henne på bästa sätt jag kan, och minnas dej som den person du var.
det är tugnt. sorgen är så stor bland så många, vi saknar dej så sjukt.

så mycket planer vi hade, så mycket vi såg fram emot, men någon stal det ifrån dej.
det enda jag kan leva på nu är ditt minne, alla dessa år som du varit min vän och alltid backat mej är jag så tacksam över, jag älskar dej zaroy. en dag ses vi igen!