ayawi

käraste vänner, ovänner och gullebulle läsare.
det är dags för mej att blotta mitt hjärta, och till martin min kära boyfriend, om du läser de här så blir inte jealous, arg eller misstänksam, jag är bara ärlig rent ut sagt. so on. du vet att jag tycker om dej hur mycketsom helst och skulle inte byta ut dej för allt i världen, eller jo, om de va lenny eller jhonny för en natt så tacka´fan för de :P
kommer ni ihåg att jag för någon timme skrev MOOD: happy hoe, gjorde ni inte det så är de ju bara att läsa inlägget under.
mitt MOODE nu: snörvlande-rödögd-precis-slutat-gråta-hoe.
ANYWAYS.
jag har ju som sagt haft karl i uk i tre år. han är mycket äldre än mej, 17 år för att vara exakt.
med tanke på att han var 17 år när jag föddes (ok så vill jag inte tänka) men med tanke på att han har 17 år mer på nacken än vad jag har så är han ju självklart mycket mognare än mej.

nu är de ju så att de inte funkat mellan oss, jag trivdes inte i london och tyckte han lämnade mej ensam hemma för ofta, kan ju en liten nördig tjej från sverige tycka, men som han säger är det helt normalt i london, kan tänka mej attt de e lite så med tanke på att allt e mycket jobbigare där, förutom fýllan då, för den är underbar där. men så kan man ju inte leva full resten av sitt liv heller (eller vissa kan ju, men jag tror inte det är vägen att gå för mej)

IALLAFALL, han va den karl jag trodde jag skulle gifta mej med och få 5 barn med, ja förlovade va vi ju till och med.
saker går inte alltid som man tänkt sej, har iaf nyss pratat med honom, och jag vet ingen människa som kan få mej att gråta som han, när jag gråter så säger han till mej sluta va en sån barnrumpa och sluta gråta, du gråter jämt.
visst jag kanske inte behöver gråta så ofta som jag gjorde när jag va där (ensamhet gör mej ledsen i ögat) men jag undrar en sak tjejer, på riktigt, när du gråter framför din kille, kanske de skulle kännas bättre om han va vid din sida (behöver absolut inte säga ett ord) men bara så du vet att han fanns där, ist för att lacka ur, gå därifrån och va fett trött på att du gråter nu igen, hörru ditt sepe, jag gråter för jag flyttar till ett främmande land för en anledning:  vara med han, inga vänner, han jobbar mest heela tiden och när han e hemma så blir de inte mycket tid´över till sin käraste flickvän utan mer till sömn, VEM känner sej inte ensam då?
va mest de vi snackade om idag, att jag är omogen, han älskar mej men vill att jag växer upp.
då sa jag till han, du har vetat exakt hela tiden hur gammal jag är, om du tycker att jag är för omogen varför stannar du? men du kan väl förihelvetes jävlar inte försöka skynda på min, va säger man, uppväxt?
jag växer varje dag verkligen men du kommer alltid vara 17 år äldre än mej och förhoppningsvis växer han också som människa.
de jag vill komma fram till e att han är en underbar människa och jag älskar han av hela mitt hjärta. MEN tyvärr så måste båda gå vidare han e för vrång och jag har helt enkelt ingen ork att äns diskutera med han längre, ít aint the same anymore.
vet egentligen inte vad jag ville komma fram till kanske tjejen bara behöve skriva av sej? does anything make any sense av de jag nyss skrev?

jag kommer nog alltid älska gibbs, han har vart en viktig människa i mitt liv, och han har talat mej till rätta många många gånger och han har också fått mej att växa och inse vissa saker jag aldrig skulle insett utan honom, vad vare seleena sjöng?
"woman enough to let you raise me.."
ingen kan spå framtiden, kanske lika bra men just nu kan jag säga så här:
jag tycker om martin, han gör mej glad och han är i min ålder jusst nu känns de som jag är för ung att försöka stressa mitt psykiska växande, har vart med om så sjukt mycket skit i mina yngre dar så jusst nu, just let me be.


efter denna fruktansvärda länga text ligger mitt moode på:
de känns lite bättre-tjejen behöver ett till glas vin-sen slagga.