ayawi

detta är inte min grej, känslor och bullshit.
jag mår verkligen horapa och har gjort de i några dagar , confession made.
jag har ju mina andledningar inget dock jag kommer tjalla om här men de är familjen.

gråten slutar inte, omgång på omgång på omgång brister jag ut i storböl, vart kommer alla tårar ifrån?
kommer jag bli mindre kissnödig nu när jag gråtit så mycket?
vissa dagar kan jag sova, bara sova i flera dagar, andra dagar e jag vaken, bara va vaken i flera dagar.
eller bubblorna, jag kan fasta i en bubbla i dagar jag ligger ner stirrar in i väggen och du får ingen som helst kontakt med mej.
de är inte de att jag inte hör, jag har bara verkligen ingen ork i kroppen att änns försöka få fram ett ord, en tår, en känsla eller ja vadsomhelst.

jobbigt, jag är normalt en glad person som älskar livet men när jag går ner mej och mår som jag mår jusst nu, så skulle jag lika gärna kunna dö,eller jag vill dö jusst nu, men  hade jag varit en mindre smart person hade jag säkert tagit mitt liv long long time ago, men jag vet, jag vet
för detta är inte första gången, åhnej,  ag jvet att efter regnet kommer sol, men jag vet med att det kan regna,

så lång tid.