ayawi

har nyss avslutat ett samtal med mr.roberts som varade i nästan 2 timmar.
den första halvtimmen skrek jag mest och va fett lack, för ibland (eller ja, egentligen varje gång jag har fel)
så är han den som säger till mej, han tar mej rakt på sängen med allt han säger.
för, det finns nog ingen som kan mej så ut och innantill som han, han vet exakt hur jag reagerar på allt och innan jag reagerar vet han hur jag ska reagera och han vet till och med hur jag fungerar när han inte är där, för ja han är ju i uk.
men anyways, han tycker att jag borde make friend med min far, och jag hatar honom.
för allt han säger gör en poäng och han får mej att inse att allt inte är farsgubben fel (den här gången är de ju de)
men han får mej också att inse att även om de e min pappas fel så kanske jag endå borde vara de bigger woman och lugna ner mej, försöka kontrollera mitt temperament, och lyssna, även fast  jag tycker de han säger är helt elakt och sepeskadat så ska jag bita ihop och kontrollera min ilska, inte för min far skull, utan för min egen skull,
och de här säger han därför att han själv vart en ettrig, temperamentisk, ilsken människa i sina yngre dagar!!

det som känns skönt med gibbs är att jag vet att de enda han vill är mtt bästa, och så är det verkligen, för han får mej också att börja tänka, på livet och på vad som är rätt och hur man kan hitta sej själv i all förrvirring och hitta lugn.
det är allt han vill, att jag ska hitta ett lugn där de finns frid och där jag faktiskt mår bra rakt egenom som människa, de som gör mej lugn är att veta att han finns där och han älskar mej villkorlöst, han vill bara att jag skall hitta en väg att bli lycklig, för är de någon som vet hur dåligt jag mått/mår ibland, då är det han.

"babes, babes, babes you gotta drop the attitude sometimes, its to much my way or the high way"

so ppl, jag vill bli en bättre människa, de vill vi väl alla, så jag ska citera karln som sitter därborta i uk och läxar upp mej..

"hear no evil, see no evil, fear no evil"